Hejsan!
Det förra inlägget blev lite kort. Folk kanske undrar varför jag inte är deprimerad på bloggen (vilket jag alltid är nuförtiden nästan...), och då kan jag säga att det är för att mina älskade vänner har stöttat mig så mycket att Det Stora Hopbrytandet skjuts upp. För hur lände vet man ju inte, menmen, känner man en äkta positiv känsla för första gången på länge så är det fan bra!! Så just nu känns det faktiskt riktigt bra :) Och jag kommer nog inte tänka så mycket på det nu i helgen, ännu några dagars förskjutning :D ok nu låter jag kankse lite överpositiv, men ibland får man väl så (jag är inte så superhappy som det verkar men nu orkar jag inte tänka på det jobbiga)

Idag var en lång och jobbig dag. Många lektioner och långtråk och dåligmående. Det var inte förens de allra sista timmarna som det började kännas som om jag såg fragment av ljus i det mörka. Men som sagt, ikväll ska jag bara tänka på det som är bra även om det är mycket dåligt!!

Och än en gång TACK till mina älskade vänner. Jag hoppas ni ser det seriösa i det här, ni är dem jag lever på just nu. Vill inte tänka på hur det hade gått om inte ni fanns här för mig <33 Älskar er och hoppas verkligen att ni vet det. Jag förstår om ni vill lämna, jag menar, vad är det för kul med en tråkig deppig trettonåring? Jag tycker inte jag är värd all kärlek jag får från er, men samtidigt är jag så glad att jag får den. Ni är bättre än bäst och älskar er forever and ever! <3