Livet flyter på.
Vi får se dagsljuset två gånger om dagen (= när vi går till och från matsalen för att äta lunch).
Jag hinner aldrig öva bas.
Eller så är jag bara helt enkelt för lat för att ta tag i det.
Jag vaknar upp på morgonen om möjligt tröttare än vad jag var när jag gick och la mig.
Håller mig vaken på lektionerna genom att vara flummig med mina knasiga underbara vänner och genom att tänka på och längta efter lucia och jullov.
Önskar att jag vore mer än vad jag är trots att det liksom inte går.

Så är november för mig,
men jag tycker ändå
att det är lite mysigt på något sätt.