Men det var ganska kul ändå! Bara att gå runt i den där kulturskolan bara DRÄNKER mig i minnen, min första bas jag började spela på som 7åring, trapporna jag sprungit med basar i så många gånger, konserterna som alltid blir försenade, teatereleverna med kläder från det otroliga klädförrådet, alla härliga instrumentmänniskor och så vidare. Allt är sig likt :') Nu är det bara att lära in styckena felfritt till inträdesproven till gymnasiet också!

Sen måste jag ju förtås uppmärksamma Whitney Houstons död (jaa alven). Det är sjukt synd, jag hade så gärna velat få se henne live någon gång, med hennes otroliga röst man bara blir alldeles glad av att lyssna på. Vila i frid ♥

Nu blir det middag, puss o kraam!

(Och alven, haha, bilden i förra inlägg var från sekunderna innan torsdagens nationella prov, då jag kände ungefär likadant som jag kände tidigare idag inför framträdandena.)